Söndagsäventyr!

 
Vi trotsar söndagsångesten och drar till Liseberg för första åk-äventyret i år, då det inte blev av på den korta semestern vi hade. 
 
Det är på sådana här äventyr som man äntligen gillar innebörden av att barnen har vuxit till sig då man kan åka tillsammans allihop på galna upptåg. Kul!!
Sedan fick både mamman och pappan åka på var sitt håll i AtmosFear och Kanonen.
Så fick vi stillat det behovet ;-)
 
Helt galet kul och barnen var på toppenhumör.
 
Och vad som också är helt galet, men mindre kul, är varför mamman ALLTID lyckas med  att bli blötast när hon åker någonting, fast man byter plats? Tur att man torkar i sensommarsolen ♥

fredagsmys på ingång!


Att komma in i gamla höstvanor. 
Med fredagsmys med tacos som store sonen beställt!

Med egengjord tacokrydda. Det ni ;-) 

lär dig leva!

 
 
Det syns inte alltid utanpå hur det känns inuti. 
 
En artikel i en kvällstidning berättade om en känd artist som nästan gått in i väggen. Rubriken löd: "Jag var nära att bli utbränd men nu har jag lärt mig att stänga av". 
 
Att inte lyssna på kroppens varningssignaler är det absolut farligaste man kan göra när man är stressad. Förmågan att stänga av är ofta uppkomsten till utbrändhet. 
 
"Jag har i många år haft förmågan att stänga av. Småsak efter småsak under hela mitt liv. 
Något som i förlängningen innebar att det inte var så svärt att förtränga de större problemen. 
När jag var yngre led jag i tysthet över att inte duga, att inte vara förstådd. Jag kände ett dlags utanförskap trots att jag hade massor av vänner och inte var mobbad. 
Istället stängde jag av. Jag följde med strömmen. 
 
När Mats var som mest illa däran, var egentligen jag lika nere. Men jag stängde av. 
Vem skulle då annars sköta hemmet, ekonomin och vår dotter? Återigen förnekelse.
Jag tyckte inte att vi kunde falla ihop samtidigt, så jag fortsatte att tära på de fjuttiga reserver som fanns. Naturligtvis föll jag igenom ibland. Jag fick panik, utbrott och kände mig maktlös.
Jag blev mycket spänd, fick ryggont, led och muskelvärk som följd, symtom som jag nonchalerade.
Samtidigt som jag blev en mästare på att låta bli att sova. Jag befann mig i en nedåtgående spiral i en allt djupare depression. Min kropp skrek åt mig att stanna upp, men vad brydde jag mig om det?
Man måste ju göra rätt för sig! Vila det fick man göra i ett annat liv.
Jag hade helt slutat lyssna på min kropp och visste inte hur det kändes att må bra. 
Jag trodde att livet skulle vara såhär. 
 
...Alltihop började kännas ohållbart. Det fanns inte något bollplank att kasta problemen mot. Psykolog var helt uteslutet, eftersom jag ansåg att det bara var svårt psykiskt sjuka människor som uppsökte sådana".

Det otäcka med förmågan att stänga av är att du inte känner hur dåligt du mår när du är fullt sysselsatt. Du märker inte heller vad du utsätter dina närmaste för. När helgen eller semestern kommer känner du rastlösheten. När din hjärna får tid att tänka efter kommer tomhet, huvudvärk, trötthet.
När måndagen sedan kommer stänger du av igen. Det har du lärt kroppen att göra. Du har börjat förtränga och slutat lyssna på sin kropp. 
 
 ♥
 
Jag fick gång på gång upp boken som tips på facebook, och när jag började läsa boken Lär dig leva föll jag på samma gång som en fura, samtidigt som jag blev provocerad och arg. 
Jag kände så väl igen mig genom texten, och hur mycket än författarna ville att man skulle läsa ett kapitel i taget för att stanna upp och tänka, plöjde jag igenom sida efter sida och skrev anteckningar så pennan glödde.
Texten ovan kunde stämmt rakt in på mig själv för ett halvår sedan då jag inte alls hade balans i mitt liv och gick med ont i kroppen, huvudvärk och gråten i halsen. 
Men jag bet ihop och jag tror inte att någon märkte. 
För om jag gick till vårdcentralen och de skulle sjukskriva mig, vem skulle då kunna betala vårt huslån, räkningar, maten och barnomsorg när inte husförsäkringen innefattade utbrändhet. Ännu värre blev det när en gammal kollega erkände att hennes utbetalning från försäkringskassan kom hela tre månader efter att hon blev sjukskriven för utmattningsdepression. Fatta vilken stress hur man överlever ekonomiskt då?!
Jag led i det tysta både i huvud och kropp, både på jobbet och i hemmet och lärde mig att stänga av mitt i all julhets då jag kände att det var en börda att sätta upp adventsljusstakar och att vi var tvunga att baka pepparkakor. För så gjorde vi ju alltid.  
 
Det där att lära sig att stänga av är förmodligen väldigt lätt och inget som jag vill tillbaka till. 
Så, även om det kommer att ta tid att ända en vana, kommer jag innan min vinterdepression kommer, försöka tänka i nya banor och lyssna på kroppen. 
Att inte ta på sig för mycket, att stanna upp mer i nuet, inte känna att man har några måsten och försöka sätta sig själv i första hand. Inte så lätt som småbarnsmamma med barn som har aktiviteter och med en sambo som alltid kan hålla 100 knyck och ger en själv skuldkänslor att man inte gör detsamma. 
 
Du är inte mer än människa - tänk på dig själv ibland. 
Lär dig säga nej
Det är helt ok att vara lat då och då.
Du får göra fel. 
Lär dig sätta gränser. 
Tänk annorlunda. 
Det är aldrg för sent!

"Gräset är inte grönare på andra sidan. Det är grönt där vi vattnar det"
 
 
 

loppis.

 
Igår var det en av årets stora happenings här i vår lilla by. Loppis anordnat av bygdens fotbollsförening.
Jag själv tog lite sovmorgon, och efter att ha överlevt en liten smärre ickeglädjande upptäckt på bilen på morgonen, landade vi till slut med pappas hjälp på fotbollsplanen i solens sken. 
 
Att fynda tre glöggmuggar för tre kronor anser jag vara ett rejält fynd. Inte för att jag vet om jag behöver dem, eller att just siffran tre är såvida bra, men för tre kronor är ju allt överkomligt. Och just muggarna var det enda som jag köpte till mig själv medan sambon fyndade desto mer som vanligt. 
Barnen köpte, med bidrag från mormor, upp hela gosedjurslagret (som jag hysteriskt sedan tvättade) och till sist fick så minste sonen sin högsta önskan uppfylld. 
Att få köpa en hederlig "svettjocke" för en ynka peng som han under eftermiddagen slet med så svetten lackade. 
 
 
Älskade lilla barn! 

ett nytt liv.


Ett helt nytt liv har börjat på fredagar. 

Inget litet sällskap att vara tillsammans med, att bråka med, att tjata på, ingen att fråga vad vi ska äta till lunch eller att få snusa i håret på. 

En tomhet som alla man pratar med säger "men guuuud vad skönt", "vilken vardagslyx" eller "det är du värd" till. 

Just nu när det händer för första gången så känns det nästan bara dumt. Tyst. Och ensamt. 

Och jag vill för allt i världen inte jobba. Men liksom bara ha någon som sällskap, någon man älskar allra mest i världen. Om ni förstår? 

Men nu är det nog bäst att hugga in i den där tysta måltiden innan den där lille älskade skolkillen kommer med bussen. 
Då är allt som vanligt igen 💟


Livet.


Tänk er att åka hem efter jobbet. 
Packa ryggsäcken full med badkläder och handdukar. Ta med korv och grillkol. 
Och så åka och ta ett kvällsbad hela familjen vid en sjö.  

Livet på en pinne ❤

dag ett.

 
En efter en kom de hem med bussen från första dagen i skolan. De bägge skolbarnen.
 
Den ene från ettan och en andre från fyran. De växer upp allldels för fort de små liven nu tycker jag!
 
Nu gäller det bara för mamma och pappa att sätta sig in i alla nya rutiner med engelskaläxa på tisdag, svenskaläxa på onsdag eller var det matteläxa på torsdag? Olika gympaväskor som ska med, utedagsfikan på tisdagen och fruktlådan såklart, igen efter sommarlovet :)
 

i kräftans sällskap.


Helgen hat gått i kräftans tecken och inte mindre än två kräftskivor har hunnits med! 

Länge leve skaldjur! För visst kan man leva bara på det :-) 

morgonstund.

 
Morgonstund har guld i mund. 
 
Främst denna morgon imorse i sängen på vår sovmorgon, då vi är fredagslediga idag, jag och mina fina småkillar ♥

sensommarkvällar.

 
Vilken tur att de är här, sensommarkvällarna. Ljumna, ljusa och fina. 
 
Det är nu som vi i vår familj kan börja äta kvällsmat utomhus. Härligt! 
 
Hela trädgården är full av små grodor som, precis som jag, försöker ta sig över höga hinder på vägen. Två arbetsdagar är över och det är nu egentligen jobbet börjar på allvar imorgon med stägningsdagar i bagaget. 
 
Och det är nu som man ska försöka hindra ekorrhjulet att spinna för fort. 
 
 

kvällen före.

 
 
Kvällen före jobb efter 5 veckors ledighet. 
 
Finns bara två ord. 
 
Fy farao. 

bröllop vid havet.


Vad vackert allting var! Igår gifte sig en barndomsvän till mannen i mitt liv.
Tårarna rullade och solen sken verkligen ikapp med bröllopsparet. 
Tänk att vi var så lyckligt lottade att vi fick dela allt på denna dagen med er fina, fina J&m.  

Idag mår man som man förtjänar och det ska bli skönt att vila knoppen under en filt på solstolen ett tag :) 


sommar och ledighet.

 
Vi tar som vanligt tåget till Varberg på vår årliga lilla utflykt jag och barnen.
Vi sitter och fnissar åt den lilla tjejjen brevid som bjuder sin docka på saft.
Och vi undrar vart konduktören tagit vägen.
När vi kommer fram går vi och leker av oss några minuter på spöökitetsparken innan vi köper den största kulglassen som finns.
Och vi skrattar åt lillebror som blir galet nervös över att en fiskmås ska äta upp hans glass.
Vi tar en sväng på fästningen och vi funderar över hur gammal den där mossgubben är och hur gjorde de egentligen när de blev kissnödiga?
Vi träffar fina vänner på stranden och stannar till och badar en stund och bara njuter där i solen.
Bara för att vi kan.
Pappan sluter upp och vi tar en minigolfrunda medan lillebrors sockerfall blir som niagarafallet.
Bäst att ta en glass till!
Och jag njuter. Andas. Och lever.
Och är så innerligt tacksam över att man än är ledig några få dagar till i solskenet och i sensommaren.
Och man vägrar tänka på ord som jobb och stress och det där förbannade ekorrhjulet.
Än är vi lediga och solen lyser på rödbrända axlar ♥
 
 

en dag vid havet.


Häromdagen åkte vi till havet, jag och mina små. Det gäller att ta tillvara på dagarna som går! 


Vi tog ett litet fotbad i havet för vattnet var iskallt, tittade på andra barn som fiskade jättestora krabbor, höll balansen på den blåsiga bryggan och låg som packade sillar på strandfilten medan vinden blåste omkring. 


En krabba var t.om. lite för närgången då den nafsade mig på tårna och vi sprang tjutande därifrån! 
Sedan åkte vi och kidnappade min syster och åt glass. Det kändes helt riktigt i värmen :-) 


yogatime.


När det är gratis prova-på-yoga i vår lilla gympahall kan man ju inte avstå :) 

Kul o pröva, satte upp mig att gå en kurs, men har inte bestämt mig än...
Det där att spänna ut kroppen och komma ihåg att andas på kuppen är ju egentligen inget för mig. Jag som gillar dans, svett och fart ;) 

Men det är kanske bra mot vardagsstressen som kommer att börja om några dagar igen...? 

fotboll.


Idag började höstterminen i fotboll för storebror. Jag och lillebror försöker sysselsätta oss på bästa sätt :) 

Och vilken värme det blev idag!! 
Får tas tillvara på bästa sätt imorgon för idag har vi gjort annat! 

en lördagsutflykt!

 
Jag kidnappar den hemmaälskande sambon och tar tillvara på vädret när det tillåter! Idag gjorde vi en lördagsutflykt hela familjen, för visst känns det så att jag bara väntar på att min andra hälft ska komma hem om vardagarna då jag älskar att ha hela familjen runt mig. 
 
Efter att ha inhandlat fika på ett litet hembageri, styrde vi kosan mot ett nytt mål som påminde väldigt mycket om älskade fjällbacka, nämligen Borrås Skåra, ett utflyktsmål som sambon visst tänkt på i flera år då han arbetar precis intill. Där intog vi fikan i solen och fick lite spring i benen efter att ha äventyrat oss igenom den smala passagen genom berget.
 
 
Efter stannat på lunch (så vi blev mätta både på längden och tvären!) åkte vi vidare till havet för lite krabbfiske och båtspaning. När man inte bor vid havet är ju båtar och vatten bara det en sagolik upplevelse och jag insöp alla intryck för att spara dem när Novembervinden viner! 
 
Väl hemkomna efter en, vad som blev en heldag, ville jag gå ut och gå en lördagspromenad. Döm om min förvånning när först den ene lille latmasken ville gå med (och t.om. springa ifrån sin mamma!) för att sedan när man kom hem, möta lillebror med tårar i ögonen för att han också ville gå ut. Så det var bara att ge sig ut på en runda igen! Snacka om frisk luft och motion för dagen ;-)
 
Hoppas att ni själva har haft en solig och fin lördag ♥
 
 

RSS 2.0