att känna stolthet.

 
Blivande skolkillen.
 
Hur mycket jag och lillebror än tjafsar på varann. Hur mycket han än morrar tillbaka och tycker att vi bara skäller på han jämt. Hur mycket vi är morgonbråkar med varann så håret står rakt ut. Hur mycket vi än ropar, skriker eller gråter åt varann och man tänker att den där lille killen förmodligen blev förväxlad på BB för den mest trotsige, högljudde och sturske pajken på denna jord kan absolut inte vara vår son. Iallafall inte min. 
 
Men när han sedan kommer hem från skolavslutningen och har med sig årets hårda arbete i förskoleklass och man ser hur han har skrivit med sin lilla vänsterhand. Hur han har ritat teckningar med vitsippor och fått ihop räknesagor. Hur han har bildat ord och meningar och jämfört långa och korta ord. Kunnat skilja ord isär som glasögon och jordgubbe och hittat rimord på mås. Hur han försöker stava till hamburgare, näsapa och "alla.rirre.åker.bat". Hur han har kämpat trots att han är den där killen som har världens minsta tålamod hemma. 
 
Då blir jag så stolt så lilla hjärteroten i mammahjärtat svämmar över av stolthet och så glömmer man av hur arg man kan vara på ett litet knyte som behöver lite extra kärlek här i livet.
 
Iallafall ända tills nästa morgon då bråken börjar om igen ;)

Kommentarer
Postat av: Malin B

Så här med småbarnsåren i backspegeln kan jag intyga att man glömmer allt minus framöver och bara minns de lyckliga stunderna och är stoltare än en tupp över de fina ungarna. :)

2015-06-17 @ 17:44:32
URL: http://malinbs.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0