min lille Zlatan.

 
Tanken var att först gå till tandläkaren och sedan släppa av lillfisen i skolan och bara njuta av en ensam ledig fredag. 
 
Men som vanligt går det sådär med mina planer ;-)
 
En liten känslig 7åring bröt samman i skolan när jag skulle åka hem, bedövningen i munnen blev för mycket. 
Så vi tog med oss läxa hem och hade tidigt fredagsmys hemma. 
 
Inte mig emot egentligen. 
 
 
Hoppas att ni har en fin fredag ♣

sova gott.

 
Storebror hade för första gången en sovkompis för övernattning i helgen. 
Den avundsjuke lillebror fick ju inte vara med såklart. 
Så nu två nätter i rad har även han sovit som prinsessan på ärten i sitt eget rum. 
 
Och sängen fick godkänt. 

min lille bläckfisk <3

 
Han kämpar och kämpar min lille bläckfisk på simskolan.
I med- och motvind, i tårar och i glädje. 
Som tur var fick vi ta med en liten bläckfisk hem idag på avslutningen. 
 
Vilket underbart privilegium att få somna brevid en liten kille som luktar en blandning av dubbeldusch i håret och simhallsvatten och som snusar en på halsen ♥

tandfen.

 
Känns som att lilla tandfen får jobba lite inatt, eller vad tror ni ♥

7-åringen.

 
Idag har vi en nykläckt 7-åring i huset.
 
En alldeles speciell sådan ♥
 
Födelsedagspresent i mammas och pappas säng, sång från mormor i telefonen och storfika på ett bageri med mamma och storebror. 
Dagen har bara börjat ...

att känna stolthet.

 
Blivande skolkillen.
 
Hur mycket jag och lillebror än tjafsar på varann. Hur mycket han än morrar tillbaka och tycker att vi bara skäller på han jämt. Hur mycket vi är morgonbråkar med varann så håret står rakt ut. Hur mycket vi än ropar, skriker eller gråter åt varann och man tänker att den där lille killen förmodligen blev förväxlad på BB för den mest trotsige, högljudde och sturske pajken på denna jord kan absolut inte vara vår son. Iallafall inte min. 
 
Men när han sedan kommer hem från skolavslutningen och har med sig årets hårda arbete i förskoleklass och man ser hur han har skrivit med sin lilla vänsterhand. Hur han har ritat teckningar med vitsippor och fått ihop räknesagor. Hur han har bildat ord och meningar och jämfört långa och korta ord. Kunnat skilja ord isär som glasögon och jordgubbe och hittat rimord på mås. Hur han försöker stava till hamburgare, näsapa och "alla.rirre.åker.bat". Hur han har kämpat trots att han är den där killen som har världens minsta tålamod hemma. 
 
Då blir jag så stolt så lilla hjärteroten i mammahjärtat svämmar över av stolthet och så glömmer man av hur arg man kan vara på ett litet knyte som behöver lite extra kärlek här i livet.
 
Iallafall ända tills nästa morgon då bråken börjar om igen ;)

minis.

 
Vår lille minis. 
 
Idag var det dags för utvecklingssamtal för lille minisen. Med lite halvdarriga ben försökte mamman lyssna på vad fröken hade att säga om världens mest sturske, högljudde och trotsige son på denna jord.
Men jag hade inte alls behövt att vara nervös ;-) 
 
Det fanns inget som sonen inte tyckte om i skolan, han var väldigt framåt och duktig i matte och han gjorde aldrig några väsen av sig när de satt i sin samlingsring - tvärtom - han var ett av de få barnen som de istället fick tvinga ur samtal för han är för tystlåten. 
 
Hujeda mig. 
 
Så skönt att han sköter sig i skolan. Tänk om han kunde göra det hemma med ;-)
Vår äskade minis ♥
 
 
 

ryggsim.

 
Idag var det ryggsim på schemat på simskolan. Och som vanligt blir vi föräldrar bortskörda, så jag fick stå de sista 10 minutrarna och demonstrativt titta utanför, för att överhuvudtaget se något litet fint framsteg av hur lillemann simmar där inne.
 
5 meter ryggsim. Check!
 
Tröttmössan på! Hur mycket jag än lovar mig att gå och lägga mig tidigt så faller det varenda gång. Men så somnar man också på golvet framför tv;n kl 19;30 då grabbarna tar upp hela soffan. Och sedan är det lönlöst att försöka sova.
 
Men n.u. så! Ha det gott ♥

vår lille baddare.

 
Att kämpa 15 gånger på simskolan i höst har gett lite resultat. Vår lille Baddare fick med sig 3 märken hem ikväll efter simavslutningen. 3 st fanns redan hemma eftersom vi gått på en privat simskola innan.
 
Nu är det lite jullov innan vi kör busar som simmar vidare igen i Januari.
Att simma 10 meter blir en stor utmaning ♥

simskolan.

 
Är så rackarns stolt över den där tappre lille 6-åringen när han kämpar i bassängen och tar sig fram på sitt eget lilla vis. Höstens simskola har hållt på några gånger och idag var även storebror med. Synd bara att de har kommit på ett nytt sätt att inte föräldrar får sitta med inne i rummet utan måste gå iväg/ stå utanför. Jag som älskar att titta på barnens framsteg och som sitter och ler 30 minuter. Och synd att de stänger av halva simhallen så att inte jag och storebror kan öva på att simma själva om vi hade velat, att bara "lekdelen" är öppen.
 
Men man kan inte få allt här i livet. Jag är bara så in i bänken tacksam över att han vill delta och lära in simningen via leken. 6 år gammal, när hans storebror totalt vägrade simhallen i samma ålder. Det blir nog något stort av den grabben en vacker dag.

skrivkillen.

 
Han "skriver" och fyller i, följer vägar och ritar kryss. Han är så ihärdig och vill kunna börja läsa och skriva direkt, och undrade häromdagen när de kommer att börja med matte i förskoleklassen.
 
Tänk att vår lille uppnosige son skulle bli så inspirerad, det trodde jag aldrig. Hoppas att lågan håller i sig ♥

kalasdags.

 
Hej torsdag!
(redan!!!!??)
 
Idag är det kalas med stort K.
 
6-åringen ska ha kompiskalas och upp till 6 st spralliga likasinnade kompisar kommer hit och invaderar hus och hem! Som tur är att jag kanske kan tvinga dem att vara ute och som tur är har jag världens bästa sällskap i och med att vår son har kalaset ihop med sin "bästis" och då följer mamman med precis som förra året, så då känns det inte lika betungande längre. Fastän vi är pedagoger bägge två, känns det ju lite som att jobba över utan betalt ;-)
 
Men innan dess hade jag tänkt att baka lite nya små syltkakor. Igen. Anna - du tyckte att de förra hade ett så fantastiskt utseende, då skulle du sett igår när typ 25 av 30 kakor blev alldleles misslyckade. Använd inte svartvinbärssylt i, haha! Fast de smakade ljuvligt ifs! Men ack vad de såg ut. Men, man kan inte lyckas jämt!!
 
Barnen ska ha någon slags lunch också (idéerna börjar tryta nu efter nästan 5 veckors ledighet då man inte vill äta korv varenda dag till lunch) och storebror ska köras till en lekkompis och sen kan kalasandet börja :-)
 

födelsedagsbarnet.

 
 

Idag fyller han år. 6 år. Vår busige lillebror som vi älskar till månen och tillbaka. Vår prins bus.

Grattis ♥

duracellkaninen med det lilla extra.

 
En mysig ledig dag som skulle firas med fika på ett café och efter en glass i solen, blev helt plötsligt vänd åt andra hållet efter det sista avslutande besöket hos BVC igår. Enligt sköterskan där skulle sonen lämnat sin "kurva" och nu blivit på gränsen till överviktig. "Men ni har inte en sån där check studsmatta som ni kan ha och studsa och motionera på" försökte hon säga sådär lite glatt. Tårarna brände bakom solglasögonen i bilen efteråt.
 
Sedan 9 år tillbaka har det gnatats om dessa förbaskade kurvor; ibland är huvudet för stort och ibland är längden för kort och ibland är vikten för stor och det ska gnatas om till leda. Tacka gudarna att det var det sista besöket på BVC nu när sonen ska upp i skolan för tjatet står mig upp i halsen. Inte E.N enda fråga hur man lever i allmänhet annars; hur mycket man rör på sig, ifall man spelar någon sport eller vad man äter eller hur mycket man är ute i naturen eller inte. De bara kollar på sin dataskärm och pekar. Är det bra så kvittras det och är det inte bra ska det ältas. Snacka om att de kan knäcka vilken liten ynklig morsa som helst med sina påhopp som inte har styrkan att säga ifrån. Jag vet att vi redan förra året bestämde att sambon skulle gå på mötet då han har mer "ruter" i sig, nu glömde vi av och jag gick bara skamsen därifrån utan att få fram ett ord med tårarna brännande bakom ögonlocken som det alltid blir då jag är arg. Tack mamma för den ärvda biten.

Var helt knäckt igår och kan nu inte tänka på annat. Idag fyllde jag i vår egna lilla bok som vi har hemma och där följer han sin "egen" kurva precis som han ska. Inte den där idealkurvan som de håller på att tjata om, utan sin egen. Inte så som hon visade mig igår där han hoppat över flera steg och nu var överviktig. Blev så arg att jag ringde idag och talade in ett långt meddelande till sköterskan om att hon kanske bör titta på sin lilla skärm igen.
 
Det är väl klart att man inte vill att ens barn ska väga för mycket. Resultatet av detta blir ju bara att man inte kommer låta sina barn äta för mycket, eller typ ta för många kakor, som att låta sin egen ätstörning gå ut över dem. När inte ens barnen är feta vad man själv anser... Inte smala, men absolut inte feta heller. Hade de varit det hade jag tagit hjälp för länge sedan. Storebror funderar jag mer över med allt stillasittande i skolan och när han kommer hem ihop med matintag - men att en brottarkropp med breda axlar och starka ben som absolut ALDRIG är i stillhet skulle vara överviktig, som inte ens gillar sötsaker, det går väl inte ihop med svenska idealet trådsmalt och spinkigt så att revbenen syns?
 
Bara för att strunta i allt skitprat bakade jag och lilleman hallongrottor igårkväll. De där förbannade kurvorna kan BVC ta och stoppa upp i halsen!
 
Så det så. Tack för det gnatiga kvällsordet.
 
 

förskoleslutet.

 
Avslutningssamtalet är gjort. Förskoleklassens papper är ifyllda, underskrivna och portfoliopärmen är medtagen hem.
 
Det är nära slutet nu.
Vemodigt fast ändå skönt på ett sätt att ha bägge barnen på fritids. Men man vill liksom hålla kvar bebistiden ytterligare på något sätt. Vill stanna tiden, hålla kvar den där lille killen som gärna kryper upp i famnen och vill leka bebis, som borrar in huvudet i famnen och som inte kan säga R.

Den lille killen som är på väg att bli stor.

liten blir stor.


Medan pappan och storebror åkte på kall och regnig fotboll drog jag och lillebror vinstlotten i att åka på informationsmöte om förskoleklassen till hösten.
 
Det är allt med lite skräckblandad förtjusning och mammaångest som man nu konstaterar att vår lille son ska börja i skolan till hösten.
 
Vart tog småbarnslivet vägen?

smutsiga barn är...

 
Lillebror i den här familjen är en riktig lekkille. Det är nu när vårens strålar tittar fram och barnen glada springer ut på förskolan i bara jeans, som åtgången på jeans ökar i den här familjen. Det leks, busas, springs, hoppas, rullas och snubblas fram.
 
Jeans kan nu bara användas en dag/gång innan de dimper ner i tvättmaskinen och sökandet på tradera ökar drastiskt då det behövs extra byxor till den lille mannen även om han också ärvt byxor från storebror.
 
Tack och lov för det där ärvandet då stora hål på knäna uppstår på bara en dag.
 
Men smutsiga barn är ju glada barn ♥

valet till skolan.

 
Fick hem blanketten igår - det är så dags för vår minste att börja förskoleklass till hösten. Han den där lille killen som inte kan säga R, han som fortfarande vill vara en liten bebis, säga mammis och pappis och Gustis och krypa upp i famnen, som vill bli matad och som är så fruktansvärt trotsig ut i fingerspetsarna att hans mamma börjar gråta av bara tanken. Och han den där lille killen som kommer att åka skolbuss till skolan vissa dagar - tack och lov ihop med storebror.
 
Han fyller 6 år till sommaren. Tänk vad tiden går! Är han då redo för skolan? Hoppas det ♥
 

när bokstäverna faller på plats.

 
Visst är det helt fantastiskt när mindre barn kommer på hur bokstav blir till bokstav och ord blir till ord?
 
Vår store son har alltid legat steget före med att rita huvudfotingar, att skriva, att läsa, att räkna, att minnas...
 
Vår mindre son har aldrig riktigt intresserat sig för allt det där, det finns så mycket världsligare saker att göra som Karlsson på taket skulle sagt. Som att titta på tv, leka med små bilarna, slåss med Starwars svärd, vara ute och hjälpa pappa i förrådet...
 
Så visst blir man äkta stolt då lilltrollet en dag helt plötsligt bara intresserar sig för hur sitt namn ser ut, från att alltid ha skrivit massa nonsensbokstäver.
 
"Gustav, kan inte du skriva ditt namn här?"
"Men, hur ser mitt namn ut då, mamma?"
 
Snabbt, snabbt leta fram en postIt-lapp och skriva Gustav på, som han stolt försökte att härma utan att bli arg det minsta av att det inte gick.
Och det med vänster hand. Den som passar bäst för honom.
 
Vår 5-åring!
 
Ursäkta bloggfrånvaron. Telefonen fungerar fortfarande inte då det är ett större fel, och nätet är väldigt segt. Precis som måndagshumöret.
 
Då jag kom hem från kvällsmöte möttes jag av en liten kille med 38,5g, och hur gärna jag än skulle vilja att vara hemma imorgon överlämnar jag det till sambon. Imorgon är en händelserik dag på jobbet, vår goa vikarie kan inte jobba och hela trädgården kommer vara full av målare som jag helst vill slippa!
 
Så imorgon får jag njuta 9 timmar på jobbet medan jag får längta hem till mina grabbar ♥
Nu börjar dem i vårt hem, höstbacillerna...
 

sängkompisen.

 
Lillkillen blev firad på förskolan idag efter att i över en månad redan ha varit 5-åring. Den som väntar på något gott fick stolt välja ur födelsedagslådan och valde självklart en liten bil. En Transformers. Den andra 5-åriga tjejjen som också fyllde år valde ett par örhängen ;-)
 
När katten är borta festar råttan på äppelkaka och Idol. Helt för mig själv! Jiha!

RSS 2.0