På tu man hand.

 
15 års förlovning. 
 
Firas på tu man hand, far, far away ♥

mormors kunskap.

 
Åh mormor, älskade mormor.
 
Det är nu jag skulle behövt dina proffessionella råd. Din kunskap. Din entusiasm.
 
Det är nu jag skulle behövt ha reda på hur länge bären ska koka innan de blir gele´ istället för saft. Det är nu jag skulle ha reda på hur mycket socker som du alltid använde. Och det är nu jag skulle behövt alla dina gamla husmorderråd över det här med att safta, sylta och koka.
 
Det är under sådana här stunder som jag kan sakna mormor som allra mest. Sakna hennes otroliga kunskap över allt det där med att kunna utnyttja vad naturen har att ge och att kunna självförsörja sig. Det är nu jag saknar jag inte tog tag i saker innan det var för sent ♥
 
 
 

ett sista farväl.

 
Morfar har väntat i många år. Men nu får ni äntligen vila tillsammans.
 
Ett sista farväl idag på begravningen för oss alla. En tung dag, men livet går vidare.
 
Imorgon är det lättare att leva och minnerna lever länge kvar ♥

du är allt.

 
Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag  ge

För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är  där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att  framtiden är vår
 
17 år.
Ikväll blir det restaurangbesök, bio och barnen som sover över hos farmor och farfar.
 
Ikväll blir det bara kärlek.

att födas och att dö.

 

Jag saknar en pärla i mitt halsband
Ett rum i mitt hjärta står tomt
Nu trär jag min längtan och mina minnen
På finaste halsband för dig
Jag bär på en tillit att få mötas
Där allting är fridlyst och ro
Till dess är jag tankfull och så tacksam
För gåvan du varit för mig
Som ett vetekorn som måste dö
För att det ska växa något nytt
Så är det med våra dagar här på jorden
Var inte rädd
.

Min mormor har varit dålig i ett par dagar och idag gick hon bort. Jag som tänkt fara efter jobbet ändrade mig hastigt och åkte innan jobbet och två timmar senare somnade hon in och det kändes så bra att jag fick träffa henne en sista gång i livet. Inte en tår har runnit från min kind och jag gick med stora samvetskval på jobbet att jag inte kände ett dugg, att jag inte var ledsen, att jag inte åkte hem till mamma och pappa. Mormor har haft alzheimer och det är kanske det att jag inte har haft en riktig mormor på något år som gör att smärtan inte kändes på riktigt. Att farmor dog för två år sedan har jag fortfarande väldigt svårt att tackla.

Tills nu. Då barnen sover, sambon är borta och mekar bil och jag surfar dikter att skriva ner. Då rinner tårarna nerför kinderna och nog hade jag behövt lilla mormor här i livet.

Vila i frid. Nu får du äntligen träffa morfar ♥

 

i harmoni.

 
Så kom han då äntligen hem och hade presenter med sig. Och allt blev i ett stilla lugn och inre harmoni igen.
Kärlek!
 

när man längtar.

 
När man längtar saknar man det där ljudet av en bil som parkerar vid huset efter jobbet. När man längtar saknar man att ha någon att laga mat med sida vid sida. När man längtar saknar man att vara två vid barnens läggdags så man kan pussa bägge barnen godnatt samtidigt och ta tillvara på sovron som blir där i sängen efter en hektiskt tandborstning. När man längtar saknar man någon att ha som sällskap i duschen, fastän det ändå är ganska skönt att kunna stå där i värmen allldeles själv.
 
Och när man längtar kan man till och med sakna att det är fullt med vatten under handfatet om morgonen så att strumporna blir alldeles blöta, och man svär i sin tystnad hur svårt det kan vara att hålla vattnet kvar i handfatet då man tvättar av håret ;)
 
För när man längtar vill man vara två och inte ha sin andre hälft i ett annat land på utbildning i flera dagar. Vilken tur att man har två små grabbar man kan snusa i håret om kvällen och ha sällskap i soffan med. Då tror jag att han som är ensam i det andra landet, längtar mer än vad vi gör här hemma.

den romantiska stunden.

 
Lördagskvällen känns som länge sedan nu. Men vi åt gott och drack ganska gott (ernst vita vin var godare!). Och vi pussade på barn. Kramade barn. Och gnatade på barn. Och efter godisregnet fick vi sockerstinna barn som sedan somnade i knät alldeles för tidigt som vanligt. Och diskbänken? Den ville man inte ens se.
 
Och vi åt och åt och åt och provade på nya maträtter (de där musslorna alltså, vilken himla tur att vi inte bjöd någon annan på det, haha! Tur att min mer världsvana syster har lovat att bjuda tillbaka!) och vi åt mer vana maträtter. Som potatisgratäng med mycket vitlök i. Och rödvinssås. Och efter att magen stod rätt ut åt vi ännu mer i form av underbar efterrätt. Jisses!
 
Och sambon fick present. Och jag fick pussar. Och lite lagom tonårsfnittriga efter vin så pratades det om gamla tider. Ni vet de där goa gamla tiderna då man fortfarande var nykär. Vilka minnen! Det pratades om kapsyler och deras innebörd. Om vad som hände på en viss nyårsfest långt innan det var fritt fram för en del. Om att det var en himla tur att en viss s.k. "busschaufför" inte fick mig på fall just den där sommaren. Och om hur svårt det var att hålla händerna i styr (eller var det världen som snurrade runt?) på en viss fotbollsplan där på försommaren. Och om vad som egentligen hände där i en husvagn, i en sovsäck, på midsommarafton. Saker som egentligen hände långt innan det sa klick, så det hade ju ingen betydelse. Men bara av ren nyfikenhet ;-)
 
Ja, de där romantiska stunderna och minnerna kommer jag somna gott till ikväll då sambon är ute på galej med jobbet och tittar på hockey. Och att han håller händerna i styr nu, det förutsätter jag ♥
 
Nu ska jag gå och se om två hysteriskt dataspelande killar vill gröpa ur en pumpa med sin gamla mamma, för att sedan efter läggdags kunna ta mig ett glas vin framför halv åtta hos mig!
 
Kram på er!

de där grabbarna.

 
Alltså de där tre grabbarna som går där på skogsvägen framför mig. Ett inre lugn infinner sig.
 
För hur mycket vi än tjafsar om hurvida gräsklippning går före matlagning och att jag vill slippa att det står mat i pannan på mig själv varenda dag, så vi lägger oss utan en godnattpuss på en lördagskväll. Så älskar jag ju han. För hur mycket den där lille 5årige ettrige terriern sätter sprätt i huvudet på en så att man själv står där och skriker och gråter tillbaka som en 5åring vid våra slagsmål. Så älskar jag ju han. Och hur mycket den där osäkre och känslige, men ack så högljudde, 8åringen vrålar om så bara lillebror petar honom på armen så värsta slagsmålet uppstår och man själv vill ha egentid så långt bort man kan komma. Där det inte finns några syskonkiv. Så älskar jag ju han.
 
Det blir nästan lite jobbigt ibland när man tänker på hur mycket man gillar just de där tre killarna.
 
Är det det som kallas kärlek?

mors dag.

 
Hittade denna härliga beskrivning på facebook häromdagen som beskriver anvisningar från 1921 om
hur dagen skulle gå till.
 
Undrar om sambon har hissat den lilla fasadflaggan...?!
 
Alla ni mammor där ute, ha en riktigt bra dag och ta hand om er själva och era nära extra mycket ♥
 

borta bra men hemma bäst? Trollhättan by Night.

 
Vi har haft en liten minihelg bakom oss, jag och min andra hälft. Denna gång var det staden Trollhättan som fick vara vår hemstad för två nätter.
 
Vi har sovit gott, ätit gott och druckit gott. Shoppat lite, promenerat lite och drömt oss bort lite. Och tittat på saab;ar. Precis överallt! Konstigt...
 
Och så längtat hem lite. Faktiskt.
 
För vilken tur att det kan vara så himmelskt underbart borta, så är det så bra hemma också. Fast man måste packa upp väskan med allt innehåll. Behöva laga mat. Behöva ta tag i den där gigantiska tvätthögen och höra barnen som kivas vid tv;n och ha en trotsande unge vid middagsbordet.
 
Då kan man blunda. Drömma sig tillbaka. Och längta tills nästa år igen. Vart vi då ska åka får tiden utvisa ;-)
 

alltid vid din sida.

 
Att tiden går fort när man har roligt?
 
Det känns ju så. 16 år har bara svischat förbi och sambon tycker inte att han har ändrat sig någonting.
 
*Host*
 
Nåväl. Ikväll blir det inte mer bloggande än så här.
 
Ikväll blir det bara kärlek.

ett år av saknad.

 
Idag för ett år sedan gick min älskade farmor bort i cancer. Jag kan fortfarande bli väldigt ledsen och ha rinnande tårar när jag tänker på att hon inte längre finns i livet. Vissa människor sätter extra spår och hon var verkligen något extra, och jag hoppas att jag blir som henne när jag själv kanske kommer att bli farmor.
 
Hon som alltid hade lägenheten öppen för övernattning när man var tonåring och man låg där och lyssnade på hennes tickande köksklocka i bäddsoffan. Och man gick på stan och köpte mimosasallad på hönökaka och mumsade på det ihop med fanta. Hon som alltid gjorde en så god äppelkaka och alltid gjorde extra stora köttbullar. Hon som alltid sjöng sången om den sjuka flickan i en sal på lasarettet, säkert över hundra gånger då man var liten, bara för att man ville höra den om och om igen och bara för att den var så sorglig. Och hon som alltid busade med mina egna barn när de var små och de gjorde mormors lilla kråka i knät så barnen kiknade av skratt.
 
Jag kan sakna de stunderna. Oändligt. Och jag ångrar att jag inte ens har varit i minneslunden sedan hon dog. Inte ens idag.
 
Jag hoppas och tror att hon tar sig ett stort finglas punsch ihop med de andra fina farmorsänglarna där uppe i himlen idag.
 
Älskade farmor!

födelsedagsbarnet.

 
Idag fyller en mamma, en mormor, en svärmor, en vän och en familjemedlem 60 år. Den omtänksamma, den (som gör försök till) bakkunniga, den pyssliga, den emotionella, den envisa, den sykunniga, den lite trötta och den oändligt kärleksfulla.
 
Den som gosar sig med att vara i Stockholm och titta på musikal. Gottegrisen där!
 
Min mamma!
 
Ha en fin fredag där ute med allt fredagsmys :-)

femtio nyanser av frihet.

 
"Godmorgon, Ana", viskar han och kysser mig på tinningen.
"Här". Han räcker mig en liten, utsökt inslagen ask med ett pyttelitet grattiskort.
Fast jag är orolig för min pappa känner jag Chrsitians ängslan och upphetsning och den är smittsam. Jag läser kortet.
 
För allt det vi har prövat för första gången,
när du första gången firar din födelsedag som min älskade hustru.
Jag älskar dig
Puss C
 
Det är verkligen gulligt. "Jag älskar dig med" viskar jag och ler mot honom.
Han flinar. "Öppna den".
Jag drar bort pappret försiktigt så att det inte går sönder och hittar en röd liten läderask. Cartier. Jag känner igen den tack vare mina reaörhängen och min klocka. Förstigt öppnar jag asken och upptäcker ett utsökt armband med berlocker, gjort av silver, det är fullständigt förtrollande.
En mängd berlocker är fästa på det. Eiffeltornet; en svart Londondroska; en helikopter - Charlie Tango; ett segelflygplan; en katamaran - The Grace; en säng; och en glasstrut? Jag tittar förbryllat på honom.
"Vanilj". Han rycker ursäktande på axlarna och jag kan inte låta bli att skratta. Naturligtvis.
"Christian det är underbart. Tack. Det är fantastiskt".
Han ler stort.
Jag tycker bäst om hjärtat. Det är en medaljong.
"Du kan sätta en bild eller nåt i den".
"En bild av dig". Jag tittar på honom genom ögonfransarna. "Alltid i mitt hjärta".
Han ler sitt underbara, hjärtknipande, blyga leende.
Jag smeker de två sista berlockerna; en med bokstaven C - just det, jag var hans första flickvän som använde hans förnamn. Tanken får mig att le.
Och till sist en nyckel.
"Till mitt hjärta, och min själ". viskar han.
 

Här kunde jag inte fortsätta att läsa. Tårarna strömmade fram och texten blev alldeles suddig.
 
Men nu vet jag precis vad jag önskar mig i födelsedagspresent av min egen älskade sladdermage. Puss.
 
 
 

otur i spel...

 
Men tur i kärlek, som tur är!
 
Mitt favoritcitat som fina, fina Linda har sagt;
jag blir inte rik av pengar, men jag blir rik av kärlek från min familj!!
 
Amen.
 
Godnatt (ett försök till godnatt iallafall, efter att ha dansat zumba en timme senare ikväll, så är man nu pigg, piggelin...suck!)

kärlek.

 
Att få sluta tidigt den enda utvalda arbetsdagen i veckan och hämta upp storebror från fritids som har fått marängsviss med gelehjärtan i förmiddagsfika. Bara för att det är alla hjärtans dag.
Att sedan hämta lillebror på förskolan där han har tillverkat ett hjärta till pappan *avis* för att mamman visst hade fått ett halsband i ett tidigare liv. Bara för att det är alla hjärtans dag.
Att sedan få åka hem och äta mellanmål och ta några hjärtan i skålar som är en absolut hemlis för pappan. Bara för att det är alla hjärtans dag.
Att få ge varandra små presenter bara för att man uppskattar varandra. Bara för att det är alla hjärtans dag.
Att googla "kotletter i sås" till kvällsmat och få till ett supergott nytt recept.
Att se sina barn leka länge, länge med sina nya Monzuno på köksgolvet och le åt deras försök till att "förinta" varandra.
Att få öppna sin nya meandi-beställning och upptäcka att 4åringen älskar sin nya mössa från första stund.
Att få ta en lång varm och skön dusch och spola av sig alla jobbtankar som man funderat på under dagen.
Att stöna lite över att de där hjärtkakorna inte hann med att bakas idag - men att det är en dag imorgon också. En ledig sådan!
Att småfnissa lite åt lille killen som vill ha mammans supergamla nagellack som är självlysande i mörker.
Att få brottas på golvet och göra en jätteprutt på en liten 4årings mage då det är dags att kissa och att borsta tänder och att sedan gå in och pussa storebror godnatt på pannan.
Och att upptäcka att man ligger och läser om Nelly Rapps trollkarlar för sig själv då samme lille kille somnar som en stock brevid i sängen. Att kunna ge en puss i den varma lilla pannan och önska att man kunde ligga kvar en stund och kanske somna sådär tätt intill.
Och att sedan gå ner till sambon som dricker kaffe med smak av Irisch Cream och sno till sig lite mörk choklad.
 
Bara för att det är alla hjärtans dag.
 
Hoppas att ni har haft en bra dag! Kärlek till er alla :-)

kärleksförklaringen.

 
Det började med ett litet sms den elfte december.
 
"Kommer du att fråga imorgon...?"
 
Ni vet, det var ju dagen 12-12-12. De där magiska årssiffrorna skulle ju aldrig återkomma, så länge vi levde iallafall.
 
Då jag stod dagen efter; svettig, stressad och ena foten vid strykbrädan och den andra vid spisen inför stundande luciafirande på skolan, kom sambon hem med ett stort fång rosor.
 
Överrosig i kinderna som jag var, slängde jag snabbt in ett inlägg på facebook/Instagram, och vilken storm det blev! Pappa frågade om det äntligen var dags att köpa en Renault och svärmor trodde att vi väntade smått. Men vad var det egentligen han frågade om? Inlägget kunde ju tolkas på flera olika sätt...och, ja, jag var väl lite snabb med det där kanske, men vad gör väl det om hundra år?
 
Var det att vi äntligen skulle köpa en ny bil efter 11 år? Vad det en nyförlovning eller till och med bröllop?
 
Svaret på just den frågan vet bara vi två.
 
 
För 12 år sedan, en dag i oktober, tittade vi på förlovningsringar tillsammans och jag minns den dagen som det var igår. Dagen innan hade jag och en nära kär vän varit ute på tjejkväll i kvällsvimlet och det hade väl druckits lite väl mycket som det blir då två heltokiga tejjer är på vift. Ni vet så där wild and crazy som man fortfarande var på den gamla goda tiden, 23 år unga och med hela livet framför oss. Och när vi satt där i affären och skulle välja ringar var jag så fruktansvärt bakfull och ville bara åka till McD genast och bara strunta i allt, haha!
 
Så det var inte för inte som det bara blev en liten tunn fisring snabbt utvalt den dagen.
 
En ring, en kärleksförklaring mellan två personer, som man varje dag bär på sitt finger, är väl något som man ska tycka om alldeles extra, eller hur? En ring som står för all den kärlek som man delar med den andra personen som har ens egna namn inuti sin ring. Av kärlek.
 
Efteråt har vi ett flertal gånger pratat om att byta förlovningsringar. Och nu är det faktiskt gjort. En dag i december år 2012. Vi hämtade ringarna häromdagen och jag är så förälskad i min nya ring, som jag går och småpillar på, dagen i ända. Diamonds are a girl´s best friend, ni vet ;-)
 
Och, ja, jag är ju lika förälskad i min sambo. Så klart.
 
En sak vet jag nu efterråt iallafall. Det kommer att bli mycket vatten och bröd ett tag. För att köpa ringar är då inte billigt. Fastän vi lämnade in våra gamla och lite annat gammalt guld och gjorde våra nya ringar av.
 
Men bröllop då, kanske ni frågar?
 
Tja, när det blir vet bara han som jag håller kär och jag själv. Vi kanske nöjjer oss med en ring? Och o.m. det nu skulle bli bröllop någon gång i framtiden så blir det av kärlek. En massa kärlek. Och bara på vårt egna sätt, ett sätt som ingen annan ska lägga sig i, komma och kräva av eller bestämma över (hör nu det svärfar).  
 
Ytterligare en kärleksförklaring, någon gång i framtiden ♥
 
 
 

kärlek.

 
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här  i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att  jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig  få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd,  jag går bredvid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag  kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den  framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är
och  jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.

Ja, jag ska älska dig så som du är
och  jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet  sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.

Medan någon tår faller nerför kinden för ett mail som jag till slut fick skickat iväg till en person inom förskolan, (det är verkligen inte lätt att vara en krävande mamma), väntar jag nu på att sambon och Olle ska komma hem så att vi bara kan mysa hela kvällen.
 
12 års förlovning och ännu lika kära. Utan att vara gifta. Än ;)
 

Du.



Du.

Du fångade mig,
du tog mig i din famn.
Du är mitt allt,
och du har mig för evigt.



Idag fyller min sambo år. Min livskamrat och mina barns far.
Hur skulle jag kunna andas utan dig?
Grattis älskling!

Det är full aktivitet inne vid tv;n. Barnen har tagit ner sina legobord och de bygger för kung och fosterland medan de sjunger med till uppträdandet av "youngblood" på Sommarlovsmorgon. Funderar på om vi skulle tagit en sväng till biblioteket sedan och båda grabbarna behöver nya byxor. Är det solen (eller, den frånvarande solen?) som gör att de växer just nu?

Sedan får det nog bli en glass :)

 


RSS 2.0