att prova något nytt.

 
Stackars kolleger som har fått stå ut med mig idag. Humöret har påverkats då jag nämligen har varit nervös och skakig som tusan. 
 
Idag var det så dags för att bege sig till blodgivarcentralen efter jobbet för att lämna blod. Med en hög stegrande puls, skakiga knän, ett hjärta som hoppade över några slag och med fjärilar i magen som körde hårdrock. Det där med sprutor och blod är ju inte riktigt min sak...
 
Men det var ju inte så farligt det där, bara man slapp titta och kunde vila ögonen på tv-skärmen framför.
Frågan är nu bara hur man kommer att må imorgon när man vaknar upp :)
 
Fick återigen också vetskap om mitt usla blodvärde. Värre än förra gången vid inskrivning faktiskt. 
Så idag blev det härlig blodpudding till kvällsmat *urk, urk, urk
 
 
Nu blir det melodifestival för hela slanten. Heja Måns!!!!
 
 

de gröna fingrarna.

 
  
 
Har alltid sagt att jag inte har ärvt mina gröna fingrar från en i min familj som är en stor klippa på det där med växter, blommor och grönskande idéer.
 
Men de gröna och röda, chillifrukterna, har växt som ogräs sedan jag fick dem som bebisar i vintras och både min mor och syster är gröna av avund (sorry skämtet, hahaha) varenda gång de ser dem.
 
Lite kul faktiskt. Att jag kan ha lite gröna fingrar menar jag.
 
Ända tills häromdagen då jag upptäckte att den ena har fått bladlöss. Och att behandla med såpvatten tog död på mammas chilli i somras. Men jag som är så pysslig får väl se om jag kan plantera om den ena med skott från plantan :)
 
 
 

Att vara ensam.

 
Jag vaknar. Försöker titta ut bakom rullgardinens nerdragna sida för att se hur vädret blir idag. Vänder på mig och tittar på sambons tomma sida och suckar inombords.
 
För ensam är jag för tillfället. Igår körde jag barnen till farmor och farfar i husvagnen där de sov över inatt. Och sambon jobbar. Jag är helt ensam.
 
Jag får nu äntligen tid för mig själv och göra det som jag tycker om för en stund. Tid att andas. Tid att kanske hinna läsa ut boken från biblioteket och att dricka en kopp favotitte till. Tid att pausa i vardagen och tid att hinna ladda batterierna tills att grabbarna kommer hem i eftermiddag.
 
Och det är första gången sedan Olle föddes för 9 år sedan som det händer eftersom jag aldrig är av den tanken att lämna mina barn på förskola och vara hemma ensam och skriva det offentligt t.ex. på facebook som så många gör. Den uppfunna egentiden som är på allas läppar. Egentiden för de stressande föräldrarna.
 
Men jag vaknar också upp till ett tyst hus. Ett hus utan liv. Ett hus utan barn. Ett hus utan en liten varm 6-åring som redan sitter och väntar vid tv;n och som möter med ett litet finurligt flin om morgonen. Ett hus utan alla högljudda syskonbråk som avlöper varandra precis varje dag. En trotsig lillebror som slår sin mamma offentligt när han inte får som han vill och som inte lyssnar det minsta innan så många tillsägningar tills han argt gråter. Han som vet precis vilken knapp han ska trycka på när syskonen sitter i soffan för att storebror bara ska vråla ut sin ilska tillbaka. En lillebror som vid varenda frukost ska bråka med sin pappa om ditt och datt och man nästan hade önskat att man som mamma kunde sitta ensam i köket och äta. En storebror som inte har förmågan att koppla av under sitt sommarlov utan varenda dag ska fråga om lek med kompisar. Och en lillebror som när han dagligen får reda på vad vi ska äta till middag skriker "neeeeej" till svar.
 
Ett hus utan vardagligt liv. Och kiv. Det som jag så länge bara har gråtit efter i smyg, att få komma bort från hur länge som helst. En jättekonstig känsla.
 
Igårkväll efter en helt underbar snabb och svettig promenad ihop med mannen min på tu man hand och hämtmiddag från Thairesturangen då vi satte oss vid tv;n och åt middag i lugn och ro, saknade jag det där kivet i vardagen. Saknade att kunna krypa ner mellan de där två bråkande barnen i soffan om kvällen, krama om 9-åringens osäkra lilla varelse när han sitter och rullar sin lugg mellan fingertopparna och lukta han i håret. Känna när 6-åringen sakta men säkert lägger sig i mitt knä.
 
 
Idag när jag är familjeänka då? Vad har jag för planer? Om en stund kommer en nyfunnen vän hem och vi ska gå en morgonpromenad tillsammans. Sedan är jag tudelad. Vädret är väldigt mulet och kallt, ska jag sätta mig ute under en varm filt och bara läsa och bara andas i någar timmar eller ska jag åka till blomsteraffären och köpa in nya uteblommor till vägen, åka till fritidsmöbelaffären för att drömma mig bort bland nya utemöbler? Åka till lampaffären och titta på en ny utelampa? Till mataffären måste jag åka... Stön.
 
Nåväl. Allt tar sin tid. För tid är det enda som jag har. Idag!
 
 

snörvlig fredag.

 
Har väntat på den länge, länge och undrat när den skulle komma.
 
Höstens förkylning. Men nu verkar den ha kommit med besked från lite ont i halsen igårkväll till att ha tappat rösten helt och ha huvudvärk idag. Barnen vill åka till badhuset efter skolan, men vi får avvakta och se. Imorgon ska jag ha lite tid för mig själv så jag får absolut inte bli sämre nu!
 
Nu är det fredagskurering som gäller, varmt honungsvatten i en mugg och Sophie Zelmani som sjunger, vilken tur att förkylningen inföll på den lediga dagen.

att redan ha planeringen färdig.

 
Ikväll då jag planerar att gå ut på en längre PW, hade jag önskat att denna låt spelades i mina öron, om och om igen på högsta volym. Kunde kännas skönt att redan ha det planerat liksom. 
Får se om jag har en händig älskvärd andra hälft som kan hjälpa mig med det på mobilen.
 
Idag är det inga rosa moln eller gullgull. Idag är det bara rak och ren headbanging.
Blogg inställd på grund av magkatarr. Otrolig trötthet. Ilska. Lite tårar. Pms..?
Känns skönt att kunna gå och sova en stund nu under en filt ute på altanen.
 
Några frågor på det?
 

utmärkelsen.

 
Fick en kommentar av mysiga Linda att jag hade en utmärkelse att hämta inne hos henne. Nyfiken som jag var kunde jag ju inte stå emot att ta emot utmaningen som jag hellre kallar den. Den går ut att jag ska skriva åtta saker om mig själv, vad som helst och sedan skicka vidare utmärkelsen till fem andra bloggare, ungefär som ett kedjebrev. Kan bli svårt att skicka vidare, eftersom både jag och Linda läser ungefär samma bloggar och då många andra bloggare inte lämnar små kommentarer här inne *host* :-)
 
När man väl ska berätta något om sig själv så står det ju givetvis helt still, men här får jag iallafall försöka komma på åtta saker om mig själv;
 
  • Mitt första (och enda) minne som jag har sedan jag var liten och då bodde i Göteborg, är att jag och min barndomsvän Johanna lagade mat i mitt rum på min Briospis. Lyckligtvis hittade vi mammas och pappas schampoo och dushcreme och hade det riktigt trevligt mitt i all matlagning :-)
  • Jag är en stor sucker för chips. Smågodis och allt annat kan jag faktiskt hålla mig ifrån, men just chips har alltid varit riktigt farligt i mitt sällskap. Har ni provat dillchips tillsammans med vaniljglass? Åhhhh....!
  • När jag var ca 10/15 år yngre var jag en riktig Dr Jekyll and mr Hyde. Dagar jag alltid kommer att minnas är de kvällar man alltid var i Varberg om somrarna och hade det roligt i glada vänners lag. Unga och med hela livet framför! Kan fortfarande minnas vad man hittade på, vad man hade på sig och speciellt en kväll då jag och en av mina närmaste vänner lurade en kille att jag var döv då vi läste teckenspråk i gymnasiet. Haha! Kommer du ihåg J ;-) 
  • Jag går fortfarande och drömmer om att få en "snyggare" kropp men har svårt för att stå emot frestelser. Shopaholik, efterrättsfreak och godsaker. Här har ni mig! Det är förmodligen därför som jag aldrig heller orkar ta ett ordentligt tag i min träning så jag får den kroppen som jag vill ha. Har ingen diciplin och dåliga knän!
  • Jag är väldigt blyg och försöker alltid jobba med min blyghet. Hatar när chefen påpekar på jobbet att jag måste ta mer plats på personalmöten. Säger hon samma sak till dem som pratar mycket - att de ska vara mer tysta? Tror inte det.
  •  Blir otroligt stressad då folk kör för sakta. Då de kryyyper fram och jag redan har panikbromsat, för att kolla om det är halt. Köp nya vinterdäck, människa!! Haha!
  • Är en mycket emotionell människa och har väldigt lätt till gråt. När jag är ledsen, rädd och riktigt förbannad gråter jag. Tackar min mamma för det. Eller inte.
  • Jag föll som en fura för snart 16 år sedan, för min livskamrat, sambo och närmaste vän, när han på en fest kastade kapsyler på mig och var allmänt störande och retsam. Som alltid. Puss älskling ♥

Nu skickar jag vidare denna utmaning till Malin , min syster i vått och torrt, Cicci, en fin bloggare som tittar in då och då, Maria, min brevvän sedan många, många år tillbaka, Anna, fastän jag vet att hon har tagit en bloggpaus och en annan  Anna , som har hittat hit och lämnar så fina kommentarer!

 

photo a day - yourself.

 
Nu är Januari månads fotoutmaning till ända. Jag blev bara 13 dagar försenad, inte illa ;-) Får se om jag hänger på superduktiga fatmumslim en annan månad, för annars kommer jag aldrig att hänga med i samma takt till alla underbara fina bilder som dyker upp på hennes Instagramsida.
 
Jag själv! Varför kan det vara så att man aldrig är bekväm med att vara med på kort? Det är iallafall inte jag. Vad bottnar det sig i? Dålig självkänsla? Kanske. När man ser världen genom sina egna ögon tänker man aldrig på hur man själv ser ut, om man har håret helt på vift, grå påsar under ögonen, är osminkad eller har en finne på näsan. Eller att man önskar att man alltid orkade att färga håret var femte vecka, så att man får den hårfärg som man önskar istället för att ha missfärgat hår från den egna brunnen. Har väl alltid innerst inne varit avundsjuk på dem som är "söta", de som inte har en massa fula fräknar i hela ansiktet, en blivande dubbelhaka, hängande ögonlock eller har snygg kropp och stora bröst, haha! Har alltid undrat över om det ändå inte var brevbäraren som kom med mig till min familj då min syster och jag inte alls ser likadana ut!
 
Så, här på bloggen får ni oftast nöja er med bilder på min familj och inte mig själv. Trivs helt enkelt inte med att vara med på kort och det är inte ofta som jag gillar ett kort där jag är med på. Är iallafall tacksam över att det finns en person som har valt mig för just så som jag är, som jag ser ut och som verkar gilla det han ser. Som är min kärlek tillbaka.
 
Här får ni iallafall en bild på en rynkig, grå luns-morsa som får för lite sömn, har för lite pengar och som i sitt nästa liv hoppas på lite mer skönhet ;-)
 
Nepp, nu ska jag packa varm oboy, sätta på långkalsongerna och absolut inte glömma ishockeyklubborna ;-)

den envisa.

 
Alltså. Min mage. Från att ha gått i tankar om att man har tillfällig magkatarr så har det blivit "ytterligare" komplikationer och efter magplågor i stort sett hela dagen, funderar jag nu allvarligt på att uppsöka läkare.
 
Råder ingen att googla på åkommor själv, i detta fall 1177, då hittar man allt möjligt som sätter griller i huvudet på en. Allt från stressmage till fickor till känsliga tarmar till tarmsjukdom till cancer...
 
Ahh... jag är så himla envis. Och någonstans inombords drar man sig för att uppsöka läkare då man läser "hur" de kommer att undersöka en.... varför drabbar detta just mig? Vad har jag gjort för fel?
 
Nä. Imorgon är nog allt bra igen och man är pigg som en mört!

kvällslektyren

 
Ikväll har jag inte tid att blogga.
 
TaxFreekatalogen blandat med säkert 20 traderaauktioner och så ett glas rött vin på det.
 
Säkra kort för att överleva första arbetsdagskvällen ;-)
 
 
 

varför jag startade.

Bild lånad från; kakkakaffe
 
Det var den där bilden. De där bruna ögonen som gjorde att jag tappade andan och bara ville läsa mer. Och mer. Och mer. Jag fick aldrig nog och jag fick sådan igenkänning i mitt eget liv vilket gjorde att jag grät när jag läste vissa inlägg, för att jag kände igen mig så i hennes text. Det var helt magiskt. Fina Eva, som tar sådana fantastiska bilder och som delger både glädje, sorg och vardag i sin blogg. Inte konstigt att den blev vald till Finlands bästa blogg. En av mina favoritbloggar och den följer jag fortfarande.
 
Bara någon dag efter bestämde jag mig för att starta min egen blogg efter tankar sedan Gustav var liten. Jag blev så inspirerad, men var ändå så arg att jag inte själv kunde ta så fantastiska bilder och skriva så magiskt att man blir gripen av varje ord. Så kan jag fortfarande känna, att jag jämför mig själv med andra, hur de gör. Vad de skriver. Och framförallt vilka fantastiska bilder de tar (och så upptäcker man att många arbetar som fotografer, hur ska man kunna jämföra sig som dem...)
 
 Med stapplande steg ut på en internetresa. Och än har den inte slutat.

min gamla kompis och jag.

 
Ikväll tog jag med en gammal kompis till mig på en cykeltur. Nämligen Freja. Min Cresent. Det var ju det där med att komma igång och träna... Vi har ganska många skogsvägar häromkring och jag visste inte riktigt vilken jag skulle välja, så jag tog en ny. Jag börjar med en genväg genom skogen tänkte jag. Det vara bara det att jag visst hade glömt hur snårigt det är och fullt med vildhallonbuskar som river gott på benen när man promenenar. Det var inte vidare bättre när man cyklade vill jag lova. På den tiden som det tog för mig att komma igenom genvägen hade nog mitt sällskap (om jag hade haft något) kommit fram på den vanliga grusvägen.
 
Men jag cyklade på och spanade efter kantareller på vägen när jag swischade fram, men jag såg dessvärre inga. När jag till sist bestämde mig för att vända hade jag kommit mitt i blåbärsskogen och jag stannade och åt litegrann - vattenflaskan hade jag ju glömt, så det fick bli bär istället.
 
Där ute, mitt i skogen, ligger det en sommarstuga. Hur gullig som helst med sådant där charmigt staket runt. Jag som tycker att vi bor mitt i ödemarken, hur öde ligger inte den lilla stugan isåfall? Ingen el och säkert ingen toa inne heller. Huu, vad rädd jag hade varit om jag hade bott i den. Mitt i skogen! I mörkret!
 
 
Ni kan ju fatta att jag blev lite generad då en man med en stor schäfer kom gåendes bakom. Där, mitt ute i ingenstans. Han undrade säkert varför jag stod där mitt ute i skogen och tog kort... jag tog sats på min cykel och sa lite genant hejhej och cyklade förbi. Förbi den lilla stugan ligger nämligen inte mindre än 2 elljusspår som korsar varann och jag mötte inte mindre än 3 killar på både cykel och till fots under min lilla skogsvisit. Men jag cyklade tillbaka samma väg som jag kom då jag inte vågade chansa kl19 på kvällen om jag skulle ta orange eller grön väg. Någon utav dem tror jag är milspåret nämligen ;-)
 
Jag gillar verkligen att cykla, bara det att jag är så fruktansvärt inbillningssjuk. Ni vet, älgar, rådjur och livsfarliga vildsvin som attakerar i skogen...Om sambon gav sig ut på en löprunda igår kväll så väljer jag tusen gånger hellre att ta en cykeltur och känna vinden i håret och trampa på så att det spänner i benmusklerna. Att man knappt kan stå på benen sedan när man kommer tillbaka, det är en annan femma! Och hur det kommer att kännas i rumpan imorgon - ajajaj!!!
 
Sedan efter duschen kan man med gott samvete sätta sig och ta sig ett glas rödvin. Lika rött som mina ben har blivit idag... hoppsan :-/
 

vad är det för en dag?



Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag, för det är min egen födelsedag!

Hurra, hurra, hurra!!



Nu, ut på lite pirriga äventyr med syster yster :-)


när man börjar titta.



Bilder; Iittala, Ikea, Cervera, Tomas Sabo och Asia Spa.


Alla är vi olika människor.

Svärmor vet aldrig vad hon önskar sig när hon fyller år - och skulle hon göra det så är det oftast ändå fel färg, fel storlek eller fel form som man har köpt. Och så vill hon byta ;-) Mamma kan önska sig saker, men oftast kanske bara en sak, och det blir svårt om man är många som vill ge, fast det blir ju rätt från början. Jag själv däremot älskar att fylla år - det finns h.u.r mycket saker som helst man kan önska sig! Jag som älskar att få presenter - och det behöver inte vara dyra grejjer - bara själva omtanken (fast ifs, nu när vi pratar om det, att få julservetter med 2 ljus i julklapp av svärmor, kanske inte var så kul, haha!) Det värmer iallafall mitt hjärta att saker.

Mamma vill alltid vara ute i så god tid som möjligt då det gäller önskelistor och efter förfrågning (fast det är 2 månder kvar tills min födelsedag) så har jag börjat kika lite smått. 

När man börjar titta så finns det som sagt hur mycket som helst :-) 

P.s. bilden på Spa´t är speciellt utvalt åt dig P, haha

Idag väntar ett besök till biblioteket igen. En månad går fort! Sedan är det ta dagen som den kommer som gäller. Olle fick hem en inbjudan till födelsedagskalas igår i skolan, tills ikväll :-o Han har ifs varit borta 2 dagar... vilken tur att man kan plocka fram lite grejjer från sina gömmor ;-)

Äntligen underbara, underbara fredag!

Kram


 


tacksam.




Idag är det ingen piggelin bloggerska ska ni veta.
Idag var det nämligen rotfyllningen del 2.
Först den där mega, mega bedövningen som gör att man sicklar av att prata och knappt kan dricka avsvalnat te ur sugrör, och är alldeles bedövad några timmar framöver! När man sedan tycker att allt är ok igen och försöker att äta lite lunch på "rätt" sida i munnen, så biter man snett för att sedan vara alldeles ÖM i hela käken ända upp till örat i flera timmar. Inte ens dubbel Ipren hjälper...

Den där lappen man fick där det så fint stod "du har valt att genomgå en rotbehandling i syfte att bevara din tand" har fått en ny innebörd.
Vad ska jag bevara en tand som bara ger besvär för?

Det var ingen trevlig vistelse hos tandvården idag. Tanden hade så krokiga rötter att han inte kom åt att rensa allt under den beräknade tiden att "tömma" hela tanden så vi fick boka ett extra besök. Om hela 6 veckor.
What?? 

Varför, varför, varför sa jag inte att de bara kunde dra ut tandskrället istället för att slippa skiten? 
Det är säkerligen inte för sent, men vem vill ha ett stort hål i munnen ganska långt fram så att man ser det när man skrattar? Hade det varit längre bak så hade jag nog, nu i efterhand, helt klart valt att bara dra ut den. Fast man kanske hade behövt att "tömma" den innan ändå som det så fint hette och genomgå detta iallafall...

Ändå, mitt i allt elände, är jag så otroligt tacksam. Tacksam över att vara frisk för övrigt och slippa gå utan värk! Tänk att gå med ständig värk över något i kroppen och behöva gå på smärtstillande hela tiden eller kanske inte ens att medicin hjälper?
Fy!!

I eftermiddags följde jag som så många andras exempel från fb med att kolla hur mycket skatteåterbäring man skulle få... nja...? Fattar ingenting! Trodde att jag skulle få en rejäl hög tillbaka då jag från förra årets restskatt dessutom har betalat in extra skatt varje månad.
Tack och lov att man kan dra av bilersättning! Med det skatteresultatet känns det som att jag arbetat 7 dagar i veckan...haha ;-)

En aning smått uttråkad idag med andra ord... 

Bara för det håller jag på att laga till riktig helg-kvällsmåltid! Bara för att. Det är jag värd idag!


Kram


guldblond.



"Om du tvekar mellan två färger, så välj den ljusaste nyansen".



Japp.

Skulle nog lyssnat på det rådet ;-)

Le Big Förvandling 11/11 - 11

Före; blond och fin, men underhåret ruskigt missfärgat efter år av gammal hemsk egen brunn med tillhörande rör!



Efter; mörkblond med lite olika bruna nyanser i som är svåra och se i ljuset. Jag tycker själv att det är mycket mörkare i verkligenheten än vad det är på bild ;-)

Hade en ny frisör, Veronica, och jag kan mycket väl tänka mig att återkomma till henne. Snabb, proffsig och pratglad ;-) Tänk villken skön stund av egentid, bara sitta där och dricka en stor kopp te och få håret ompysslat, schamponerat, torkat och plattat!!




Mitt nya jag!

När jag hämtade 2 killar hos farfar efteråt möttes jag av 2 gapande barn som bara stirrade. Visst hade jag förberett dem på att mamma skulle se annorlunda ut, men de blev nog lite småchockade.
Olle sa att jag var fin efter förfrågan om hur det blev.
Gustav var mer skeptisk; 
- Jag tycker nog att du var finare innan mamma, du ser gammal ut.

Jo, man tackar!! S.k.i.t.ungen där ;-)

Han får väl vänja sig då mamma kommer att vara mitt nya jag ett tag framöver. Får se det som en för tidig julklapp till mig själv - och så får jag ägna senare delen av eftermiddagen åt att leta fram gamla saker som jag kan sälja på Tradera för att återfå mina pengar...

Ikväll blir det dagen till ära hämtpizza, cola och avslutar nog fredagsmyset med en rejäl skål med popcorn.
Ha en skön Fredag alla smygläsare där ute!



Om att låna en annan bil

Jag har ett ganska stort behov att att lyssna på något i radio/CD både när jag är hemma och när jag kör/åker bil. Jag gillar inte att det är tyst och blir nästan lite stressad av det. Häromveckan när vi åkte till Jönköping tog det inte lång tid innan det började klia i fingrarna då jag ville sätta på radion som medpassagerare i bilen. Kom efter ett tag på att jag glömt min nya ljudbok Predikanten hemma och sambon påpekade, älskvärd som han är, att då kanske jag hade hållt mig vaken i bilen ifall jag tagit med mig den... (får gam-nacke nästan jämt då jag åker med i bilen).

Älsklingen och jag är däremot varandras motsatser i många sammanhang och detta är dessvärre inget undantag. Sambon älskar när det är tyst. Så när jag häromdagen lånade hans lilla bil för att besöka blomsteraffären märkte jag ju ganska snabbt att stereon var avstängd. Då det inte var något kul att lyssna till på radion satte jag över till CD;n istället.

I CD;n hade han dagen till ära en gammal MetallicaCD som jag inte ens vet namnet på. Ur högtalarna kom en massa dunkadunkaskräp så jag fick zappa mig fram en ganska lång tid, och det gick åt en ganska många suckar över vilken skräpsmak han har - tills detta nådde mina öron och man kunde brascha på lite extra;



Now We´re talking!

De flesta tror nog att jag har en liten schizofren inom mig med tanke på min breda musikstil. Allt mellan himmel och jord vill säga. Ena dan Melissa Horn, andra Takida liksom.

Tja.

Döm själva.

Denna låt är iallafall en av många av Metallicas bästa låtar och det gäller att fånga stunden av tomhet utan barn i bilen. Har man det så blir det endast Jedwards eller Sean Banan´s Skaka rumpa-a-a och ständiga hot att jultomten inte kommer ifall de inte håller sams. Typ.

Sambon jobbar över ikväll och jag har ingen aning om när han kommer :-( så nu ska jag däremot fånga stunden av att värma mig lite varmt honungsvatten och ta mig en lång varm dusch. Den här *** förkylningen/hostan som jag har åkt på, tar knäcken på mig och jag tackar gudarna att det är torsdag imorgon så man har lediga fredagen snart då jag ska bjuda på en överaskning ;-)


Doktorbesök



Efter att svärmor kontinuerligt kollar upp sina födelsemärken sedan många år tillbaka och även har tagit bort några stycken, fick jag äntligen tummen ur och uppsökte vårdcentralen idag. Jag har även jag en del märken och en på magen som vuxit sig stor och konstig så det kändes som på tiden att jag kollade upp den.
Jag gillar inte alls sjukhus eller läkare heller för den delen, så det var med lite smått ångest som jag uppsökte lasarettet idag. Bara själva lukten gör mig knäsvag.
Först var läkaren sen, och sedan ville han bara kolla på överkroppen. Det känns ju sådär att stå där halvnaken inför en vilt främmande karl som luktar svett. Men vad gör man? Han frågade om jag hade någon i familjen som hade haft hudcancer och sedan kollade han upp 4 st som jag hade. När jag sa att jag även hade en hel del på benen, konstaterades det att det oftast drabbar en på överkroppen.
Ja, men det vet du väl inte om du inte har tittat? Eller?
Det kändes som att han var sen till nästa patient och att han nonchalerade mig litegrann.

100kr fattigare, 10 minuter senare och ganska snopen fick jag gå hem med postitvt svar att de märken han hade tittat lite extra på inte var farliga. När jag gick ut genom entrédörren ångrade jag mig nästan att jag inte stått på mig mer och visat upp mer märken. Jag hade ju iallafall bokat mötet och betalat för det. Snacka om bra timpeng.
Jag i ett nötskal.
Och den stora som jag hade på magen var en vårta i kombination med ett födelsemärke.
Känns ju extra kul att veta att man har en stor vårta mitt på magen ;-)

Har du kollat upp några födelsemärken någon gång och hur gick det?





Lite förnyelse



Tog lite egentid efter jobbet idag och bestämde mig för lite förnyelse. Att klippa håret alltså.

Ca 5 cm åkte av och dagen till ära togs det fram lockar för fullt, endast för sambons skull. Som försvann nästan direkt efter att jag kom hem - där fick man för det... 

Nästan varenda gång jag klipper mig får jag komplimanger av frisören för mitt tjocka hårsvall och för alla självlockar. De skulle bara veta att jag nästan alltid har håret uppe i en tofs för att slippa ha det hängande i ansiktet. Mest av praktiska jobbskäl. Vem vill ha en massa andra ungars snor och kroppsvätskor i håret? Jag får även panik när håret trillar fram i ansiktet och det fastnar i munnen. Jag borde nog haft kort hår egentligen...

Jag själv är inte så förtjust i mina lockar som ändå inte är där jag vill att de ska vara, utan det är allt oftare som plattången åker fram då håret ska fixas till de lite finare tillställningarna.  Vi skojar om det varenda gång i frisörstolen att det kan nog vara så att har man tjockt hår med lockar vill man ha tunt utan och tvärtom. Jag är väldigt avis på de med långt fint rakt hår utan en enda jobbig självlock som spretar till det i håret.  

Men om 1½ vecka ska det göras annat, om jag vågar ;-)




Drömmen om att smycka sig.

Min söta lillasyster har väckt tanken om att hon och jag skulle tatuera oss.
Som en systrar-tatuering. För evigt.



Infinite - gränslös, oändligt


Älskar denna tatuering ovan!!





Jag som är så ombytlig funderar fortfarande... Gör jag det, är det ju för livstid...
Men visst vill jag göra det!!!


Bilderna kommer härifrån.

RSS 2.0