födelsedagsvinet.

 
Ni kan ju tänka er hur förvånade vi blev hela familjen då det INNANFÖR dörren hos oss stog en flaska vin när vi kom hem på kvällen på min födelsedag. 
Hur hade den hamnat där? 
Sedan kom vi ju på att svärfar hade varit hemma och klippt gräset och säkerligen ställt in flaskan istället för att ha den utomhus å trappen. 
 
Ibland blir man extra glad och varm i hjärtat åt överaskningar från oväntade håll av vänner och rose´vinet smakade jag på häromdagen. 
Gott! 

Amor vincit omnia

 

Truly great friends are hard to find, difficult to leave and impossible to forget”.

Josefine, som du vet är jag ingen talare utan jag hade förmodligen bara gråtit känslofloder om jag hade försökt. Men, skulle jag talat igår hade det förmodligen kanske låtit så här. Från en vän till en annan;

Riktig vänskap kan jämföras med en stortå. Utan den tappar man balansen. Du är en vän till mig och utan dig tappar jag lite av min balans. Vår vänskap är som Signes lilla väska som hon bjöd oss på choklad ur igår, den ser liten ut utanpå, men öppnar man den har den ett rikt innehåll. Min vän, den vackraste bruden jag sett! Du klär som brud. Fru. Hustru. Mamma. Vän.

Vi har gått igenom så många saker tillsammans fast vi lärde känna varandra på "riktigt" ganska sent i livet. Vi har inga barndomsminnen ihop, men vi har något annat. Vi har danser till Arvingarna på Lygnevi. Vi har  minnerna på Bad Tastepartyn. Vi har studenten när vi lurade i en kille att vi var döva. Som den kvällen då jag var nykär och visst lämnade dig och Anna i Varberg och åkte med din bror och sambo hem till dig, dit ni sedan kom och gjorde förhör. Som alla galna marknader, midsommaraftnar och kräftskivor i det lilla samhället som vi tillbringat  tillsammans. Som alla våra små gymnasiealmanackor fulla med vänskap och framtidsdrömmar i. Som vår otroliga tonårsresa till Kos och den där lampan i taket som ingen kunde släcka, som visade sig vara månen. Som våra musikalresor till Stockholm. Som mina resor till Karlstad där du läste, där vi fick vara med på Toyotarally "backstage". Som när vi vände Bamse-planchen upp och ner på en viss toalett. Som 100-årskalas och rosa elefanter fem år senare. Som champagnefrukost på gökottan....

Så med alla dessa minnen i bagaget kommer då sedan vardagen med barnvagnar, soppåsar och fiskpinnar. Men kärleken och vänskapen tar nog aldrig slut. För jag vill ju hålla ihop i vått och torrt med dig fastän vi träffas på tok för sällan och liksom glider isär. Då får man en tår i ögonvrån. Men då känns det ändå bra att vi har så många härliga minnen samlade i den där lilla väskan. För jag vill stå här och fira porslinsbröllop med er om 20 år!

Lova mig en sak. Se det vackra i det lilla. Tänk på att hitta kärleken i vardagen med din familj, då klarar ni det till både silver- och gulddagar.

Och om vi inte ses innan som det så gärna blir då vi jobbar och är föräldralediga, så ses vi väl på lite glögg i December!

En tung och trööööött dag ligger bakom. Det känns i kroppen att man hade roligt igår och att man kanske inte längre är 20, bara i sinnet och att man sover långt in på förmiddagen. Tusen, tusen tack Josefine och Andreas för att vi fick vara med och dela eran härliga kväll, och så hoppas jag att ni inte blir arga över gästboken. Sist i boken skiver tok (arna) en!

Fast det där med bloggen ska du få fasen för, hihi, och alla ni bröllopsgäster som ändå tjuvläser, nu får ni minsann börja kommentera här inne :)


Vi finns här





"Världen deltar i sorgen, står det. Så går det inte till.
Sorgen är inte tillgänglig för världens allmänna deltagande.
Sorgen är enskild och personlig, sorgen är bara din.
Världen kan bara fortsätta som om ingenting hänt.
Det har hänt. Jag är här. Vi är här.
Jag kan inte dela din sorg; den är odelbar, hel.
Jag är den skonade delen av dig.
Jag vill bara säga att vi är här. Vi omger dig.
Det där ögonblicket innan.
Den där evigheten efteråt.
Jag ber inte om ursäkt för att mina ord är så små.
Jag vill bara säga det en gång till:
Vi är den del av dig som blev skonad.
Vi är här"

Dikt av Bodil Malmsten, ett utdrag ur; http://www.finistere.se/brev/default_20050113.asp

Fick hem ett brev häromdagen som stannade min stund. "Tid. Tid är allt. Inte i meningar om hur mycket klockan är, vilken tid nyheterna visas eller att det tar lång tid i affären. Utan den tid vi har eller har haft med dem vi älskar. Då är varje månad, vecka, dag, timme och minut det mest värdefulla vi har". Häromdagen satte vi in en summa pengar på cancerfonden - en godhjärtad och enkel sak som man deffinitivt skulle behöva göra lite oftare.

Idag går mina varmaste tankar till några av våra nära vänner som säger farväl till en närstående person. Det är svårt att finna ord som räcker till i en sådan här stund, tårnara rullar ner för kinderna av ett gripet ögonblick, ni vet att vi finns här. Vi är här!


Bättre sent än aldrig


Igår fick jag ett kärt besök av en gammal vän till mig, Maria. Hon hittade mig när jag sökte brevvänner, kan vi ha vart i 10-12årsåldern kanske. Fastän vi hade nästan hela Sverige emellan oss så träffades vi både -95 och -97, men sedan dess har vi inte setts - förrän nu.

Nu när båda två har familj och barn så blir det helt annat än 2 fnittriga tonåringar som träffas. 4 spralliga killar som sprang runt och lekte Starwars och så lilla söta tjejjen A som sprang efter med leksaksstrykjärnet som svärd. HUR söt som helst!



Fick en jättefin hjärtan på tråd i en söt kruka. Jättefin! Tusen tack!


RSS 2.0